Innan jag fick mina barn var jag en människa som inte visade mina känslor speciellt. Jag grätt inte speciellt osv. Men efter jag fick mina barn så känns de som om jag kan gråta för minsta lilla.

Igår satt jag och tittade på "16 and pregnet" på MTV och de handlade om 2 16 åringar som väntade barn och de valde att adoptera bort tösen för att ge hennes chansen till ett bättre liv än vad de kände att de kunde ge henne med tanke på att de fortfarande gick i skolan, bodde hemma och inte hade något stabilt familjeliv. När tösen väl kom och de var dags att lämna bort henne var så hemskt. Båda föräldrarna grätt jättemycket och jag med. Tårarna bara sprutade på mig och de var verkligen hemskt. Visst jag förstår deras val men jag hade aldrig klarat av att göra det som de två gjorde. Jag hade aldrig kunna släppa min dotter och låta henen växa upp med någon annan än mig. Visst för en del barn så hade de mycket bättre och jag kan förstå att folk gör det men bara dessa känslorna när man ska lämna ifrån sig barnet hade jag aldrig klarat ut. Till och med min lillebror sa att han aldrig hade lämnat bort sitt barn. De blev jag ganska imponerad över.

Sen kan de hända små saker som inte betyder något eller vad som så kan jag börja gråta. För absolut inget som är värt att lägga sin tid och energi på! Men de kanske tillkommer när man blir mamma, jag vet inte. De är samma sak på morgonen nu när jag ska lämna felicia och hon inte vill stanna på dagis för hon känner sig inte trygg så håller jag på att börja gråta. De är skit jobbigt för mig eftersom de är min tös, min stora tjej. Hon ska inte vara ledsen när man lämnar henne på dagis och de har jag ju hennes förra avdelning att tacka för. Fattar inte hur man kan göra så här. De är så jävla dålig stil.

Idag blir de mycket mys med lillfisen eftersom även Jimmy började skolan idag. Känns väldigt tomt här hemma men de är bara till att vänja sig. Snart har man fullt upp med den lille ändå eftersom vi tror att hon kommer att börja krypa inom en snar framtid. Lovar att berätta när de sker :)

Nej nu ska jag koka lite kaffe och sen sätta fart med att städa lite. Inget roligt men de är ju sånt som måste göras och helt plötsligt så är de ju bara jag hemma så då är de ju jag som får göra det :)

Ha en rikigt bra dag för de tänker jag ha   

Bjuder på bilder på mina älsklingar idag :)

Min älskade lillfis som redan är 5 månader   

Min älskade storafis som nu snart är 3½ år   

Min och hjärtats ena låt :)   

Den första vi dansade till på HB för snart 5 år sedan