Den sista tiden så har jag gjorde de jag är bra på. Istället för att ta itu med mina känslor och rädslor den sista tiden så har jag hållt allt inom mig för att inte bryta ihop. För är inte jag stark och sätter mig emot läkare för att få svar vem ska annars vara de? Fast jag egentligen bara skulle vilja sätta mig ner och gråta tills tårarna tar slut. Lägga mig i fosterställning i sängen och bara låta de komma. Visa läkarna min rädsla och hur jag mår så de kanske kan bli lite mänskliga igen och visa en varför de har valt de yrket som de har gjort. Var lite sympatiska och trevliga.

Och nu sitter jag här och verkligen mår skit bra. Mina önskningar har gått i uppfyllese. Där är inget fel på Emilias njurar eller urinblåsa och när läkaren berättade de för mig började jag gråta. Han blev helt förvånad och sa men detta är ju bra nyheter. jag skrattade lite och sa till honom att detta var glädje tårar för detta var något som jag hade tänkt på i lite mer en månads tid och oroat mig för. Han skrattade och gav mig och Emilia en kram och sa att han var glad att jag slapp oroa mig mer. Under alla läkarebesök osv har vi träffat många läkare, sköterskor och underskötorskor och de flesta har varit stela, pratat på sitt läkarespråk, varit otrevliga för att man har ifrågasatt och omänskliga på något sätt. Men denna läkaren var underbar och skit trevlig. Han pratade så att man förstod osv. Samt speciallisten på barnakuten. Jag pratade med honom i 10 minuter och förstod mer än vad jag gjorde under en månads tid med alla andra läkare!

Så den sista tiden har jag nu avskärmat mig från människor som betyder skit mycket för mig. Jag har själv valt att göra det. För jag har inte orkat, all min fokus den sista tiden har enbart gått till mina barn. De är de enda som jag har orkat med.  Jag vet att jag har varit en dålig vän den sista tiden till vissa personer och de har inte varit min mening!

Men jag börjar att komma tillbaka till mig själv. Börjat att må bra igen! Fast varje kväll när alla har somnat så känner jag tårarna rinna ner för min kind. Allt är bra med min lilla tjej. Jag behöver inte oroa mig mer. Hon mår bra! Jag försöker intala mig själv det hela tiden. Men varje gång hon får feber, är för gnällig, för trött osv så går min hjärna på högvarv och hjärtat slår dubbelslag. De kommer alltid att finnas kvar. För tydligen så är de lätt att hon kan få detta igen. Jag kommer aldrig till att kunna slappna av riktigt igen. Mina barn är mitt allt och jag hatar känslan av hjälplöshet när de inte mår bra.

Men jag ska skärpa mig! Har börjat som sagt att komma tillbaka igen! Nu har jag lust att även sitta vid datan igen, något som jag inte har känt för innan. för varje dag som går blir de lite bättre ;)

De senaste dagarna har varit väldigt jobbiga för mig så jag har struntat i allt. Jag har knappt använt datan eller hört av mig till någon. Känner ingen ork till det. Jag har nästan bara koncentrerat mig på barnen. Vi har ju varit på barnakuten igen. Men denna gången var de i alla fall inte en njurbäcksinflamation igen utan feber och de är var en beverkning på antibiotikan som hon går på nu. Och de var underbart att höra. För denna gången krävde jag att få prata med en speciallits läkare som förklarade allt för mig och under de 10 minuterna han och jag satt och pratade förstod jag mer än vad jag har gjort under en månads tid med de andra läkarna. Och de var så skönt att få allting förklarat på ett sätt som man verkligen förstod.

Nu är båda barnen sjuka. De båda kräker och är jättedåliga i magen. Och de är skit jobbigt! De enda jag har gjort inatt känns de som är att byta blöjor och torka spyor. Så idag är man som en jävla zombie! Jag hade behövt få lite saker gjorda idag men de får jag hoppa över. Gör ingenting för min del för jag är så jävla trött ändå! Sen så kan de vänta så de är ingen fara så sett.

Så idag nojjar jag mig för att ingen av mina barn vill varken dricka eller äta. Och jag hatar det. Försöker att få i de vätskeersättning i alla fall och de är ju inte de lättaste de heller men man ska inte ge upp.

Så vi får se hur denna helgen blir. Mina älskade barn. Hoppas de slipper detta skitet snart.

Jag orkar inte skriva just nu! Läkaren ringde igår på eftermiddagen. Pratade en stund med henne! Men de slutade med att hon fick ny antibiotika. Skriver mer om allt senare.

Stora tjejen snart ju :)

Lilla busunge

för denna jävla sak vi har som kallas sjukvård! Är så jävla trött på det nu så att jag vill spy. Och inte ens trevliga och förstående kan man vara heller.

Vi var på sjukhuset imorse som vi skulle 07.45 Fick bedövningssalva på tre ställen och sen skulle vi vänta 1 timme. Så vi gick ut en runda för gubben skulle kolla till en anställd som jobbade på sjukhusområdet.

Vi kommer tillbaka för de skulle sätta en kanyl så att de kunde spruta in kontrast eller vad de var. De stack henne 6 GÅNGER! Och varför sätter de på bedövningssalva om de inte ska sätta nålen på de ställerna?????? Och de sitter och säger till mig att hon skriker inte för att hon har ont utan för att de håller fast henne! ELLER HUR????? För de första så känner jag mitt barn! Jag vet när hon skriker för att de gör ont. Jag hör skillnaden och sen skrek hon varje gång de skulle sätta nålen eller rörde på den! Ser de inte själv att de gör ont då? Sen var läkaren så jävla stressad så hon svarade mer i telefonen än ägnade sig åt de hon skulle. Blir skit arg! Och hon sitter bara och säger att de måste skynda sig och att hon inte hade tid med detta! Nä men skicka då in en annan läkare som kan koncentrera sig på det de ska!

Så de ställde in undersökningen. Eftersom de inte kunde göra det de skulle istället för att snacka i telefon! Så de skulle kontakta Emilias läkare om detta. Så nu får vi se vad som händer. Antingen får hon göra undersökningen när hon blir lite äldre eller så ska de göra den när hon är sövd. Men en sak jag inte fattar är att om de nu är så svårt att hitta blodkärl osv på så små barn, varför söver de inte dem från början? Så att man kan göra undersökningen ändå? Detta är helt jävla sjukt och jag är så extremt trött på det. De vekar inte ha någon koll på vad de gör.

Men läkaren kommer inte få de lätt utan jag kommer ringa flera gånger dagligen. Jag ska ha svar och jag kommer att kräva att de ska göra undersökningen nu! Jag vill ha svar nu för så här ska de fan inte gå till.

Ska lägga lillan nu! Hon är helt utmattad efter allt! 

Idag funkar mitt huvud inte som det ska. Ingen nyhet så sett haha ;) Men imorgon är de dags för en av Emilias undersökningar och jag är så jävla nervös och orolig. Kan knappt fatta att detta är sant. Men man måste, de är bara till att bita ihop och göra det för hennes skull. De är bättre att kolla någon gång för mycket än för lite så att man inte missar något.

Lördagen var lugn med bara lite städning och tvättning. Och hör och häpna, jag lade in all tvätt efter haha! Har blivit så slarvig med det den sista tiden men igår gjorde jag de direkt *duktig* haha.

Även idag har varit lugn. Var en runda nere på gubbens jobb. Han hade lite och fixa där nere och jag kände inte för att sitta hemma och vänta på honom idag så vi följde med. det var helt okej. Nu ikväll så bakade jag kladdkaka som vi precis har ätit med vaniljglass, gott som fan haha. Var längesen jag gjorde något sånt.

Nu ska jag snart lägga mig så att man är pigg tills imorgon. Ska vara på sjukhuset 07.45 Så man får gå upp vid 6 så man hinner ge barnen frukost och klä på dem.

Min sambo har satt en massa konstiga ideer i mitt huvud idag haha. Får ta och kolla upp detta haha!