Fy fan för läkare rent ut sagt. De känns som om de inte har något innanför pannbenet ibland! De ringde imorse och skulle ringa igen under förmiddagen. Klockan blev 13 och jag bestämde mig för att ringa själv. Jag pallade inte med att vänta längre. Fick till svar att han var inte där just nu men att jag skulle ringa igen om han inte hade ringt om något timme. Vilket jävla svar var de då? De var väl fullt upptagna med att dricka kaffe och snacka skit precis som de gjorde för de mesta när vi var inlagda.

Ringde någon på dolt nummer vid 15.20 När jag svarade efter 1 signal så hörde jag bara någon som lade luren i örat på mig. Och sen kommer de ett meddelande om att jag skulle ringa 222. Gjorde de och de var läkaren som sa att jag skulle ringa så fort jag hörde de. Och jag höll på i nästan 5 timmar och kom bara till deras automatiska telefonsvarare om att de inte kunde besvara mitt samtal just nu! Men idiot.Om man ju ska ringa upp får han ju först lämna ett nummer och inte be en ringa till barnakuten där de nästan aldrig svarar i telefon. till och med killen på växlen tyckte att de var jävligt konstigt att han inte hade lämnat något nr.

Så nu får jag gå upp 7 imorgon och börja ringa direkt. Och får hoppas på att jag får tag i honom då. Annars kommer jag att åka ner där och berätta ett par väl valda ord för honom för så här får de inte gå till. Detta är helt sjukt.

Jag kommer fan inte kunna sova ett skit inatt. Alla mina tankar bara snurrar runt och de känns som om jag vill spy. Jag hatar att inte få något svar och för att de är så nonchalanta där nere! Börjar blir mer och mer arg på dem också för de är inte meningen att en 7 månaders bebis ska bli behandlad på detta sättet. De är rent ut sagt för jävligt!

Fick en fråga innan om jag hade haft en mysig dag och firat mig själv på födelsedagen.....Hmmm var de idag jag fyllde år? Har inte ängnat en tanka på de ens. Känns som om de kvittar för min del.....De tar vi nästa år!

Morgonen började med att jag gick ner och handlade frukost till Felicia. Jimmy är ledig idag så han passade barnen medans jag gick och handlade. När vi kom upp och hade satt oss för att äta frukost så ringde telefonen. De var läkaren ifrån barnsjukhuset igen. Han berättade att de hade hittat två sorters bakterier i Emilias urin. Samma sak som han sa förra gången men då var han säker på att de var förorenat och att vi skulle lämna in ett nytt urinprov.

Och han hade verkligen fel. De är ju inte förorenat utan där var 2 bakterier som växter. Man ska väl vara säkert på sin sak innan man säger något. Då hade de kunat göra något redan för snart 2 veckor sedan. Nu har de ju gått nästan två veckor och de kan ju ha blivit värre de vet ju inte jag.

Visst de senaste dagarna så har hon varit gnällig, hängig och ganska trött. Men med tanke på att hon håller på och få tänder och är förkyld så har jag ju trott att de på grund av det. Men nu vet jag ju inte. Varför kunde de inte ha kollat henne för 2 veckor sen istället för att vara så jävla säkra på att de var förorenat? Är de inte meningen att en läkare ska vara säkra på sina saker? Har de blivit värre för henne nu så vet jag inte vad jag kommer att göra. Vi har ju redan fått tider till två undersökningar.

Fan de bara snurrar runt i mitt huvud och jag är så jävla nervös. Han tyckte att vi skulle komma in när jag pratade med honom men han var inte riktigt säkert. Så han skulle prata med en kollega och sedan höra av sig igen. Varför kan de aldrig ge några klara besked utan att prata med en kollega? Och varför gör de inte det innan de ringer? Så de vet vad som ska ske?

Så nu sitter jag här och bara stirrar på telefonen och hoppas på att den ska ringa så jag kan få veta vad som sker. Har så ont i min mage av all oro. Min lille bäbis. Fan att de inte kan ha koll på något där nere.

Men jag får vänta och hoppas på att de ringer snart. Och jag hoppas verkligen att de är snart. Pallar inte med att bara sitta här och vänta....