Där är en sak som får mig att må riktigt dåligt just nu!! Just den känslan när allt kommer ifatt en och man får sig en riktig käftsmäll och man känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken! De bränner så extremt att jag inte ens har en chans att blinka bort dem innan den första faller ner för kinden! Och när denna känslan kom så var jag som tur ensam och behövde inte förklara något för någon och de är jag så tacksam för! De som vet om de är inte många och så vill jag att de förbli fast de äter upp mig innifrån! Sakta med säkert märker jag själv hur mitt mående dalar och jag vill bara stänga in mig någonstans och komma fram när allt är borta igen! Men livet och verkligenheten fungerar inte så tyvärr! Man kan inte bara springa och gömma sig för att man mår dåligt! De är bara till att stå kvar och ta emot varje slag livet ger dig! För jag menar en dag blir de väl bättre? Jag kan väl inte för alltid må såhär?

Och nä jag pratar verkligen inte mycket om detta, hur jag verkligen mår, vad jag känner osv för de är ingenting som jag klarar av! Att prata av mig kan jag göra om vissa saker men andra stänger jag mig som en mussla! För varför ska jag riskera en massa skitsnack och att de jag säger i förtroende vandrar vidare till folk som inte har med det att göra? Nä tack den niten har jag gått på alldeles för många gånger i mitt liv! Folk som bedyrar att de alltid finns där, att de man säger stannar hos dem osv osv och två dagar senare får man någon spydig kommentar om de från någon som inte har med de att göra!! Pass! För jag pallar inte må ännu sämre än vad jag redan gör!! Någon måtta får de vara på allt här i livet.

Men en dag långt fram i tiden (känns de som) så kommer väl detta också försvinna! En dag kanske dessa käftsmällar slutar komma och man slipper må såhär? En dag kanske man kan få lite mer positivt än allt detta negativa!!

De är ett fåtal människor i mitt liv just nu som gör att jag orkar hålla mig flytande! Min man och mina barn speciellt gör verkligen så att jag inte ger upp!!

Får försöka fokusera på de positiva i allt istället!! Idag är de BARA 192 dagar kvar <3.

Nä nu är min lunch slut!! Brukar inte skriva på lunchen men kände att jag var tvungen att få de ur mig! Vädra tankarna och orka ta mig igenom sista timmarna på jobb! Hemma ikväll blir de terapi (=städning). Då mannen inte är hemma och jag orkar inte bara sitta och tänka!!

Ni är stjärnor i mitt liv, människor jag aldrig skulle klara mig utan och ni är så värdefulla att jag aldrig vill förlora er! Ni får mig till att orka kämpa!

Ni vet vem ni är och vad ni betyder <3.

Lots of löööööve // Dessan <3kursiv text