Sitter här på bussen och funderar lite efter ett samtal med en vän! Där är många saker jag kan tåla! Gör vad du vill, tyck vad du vill om mig osv! Men stå också för vad du har sagt och gjort efteråt! Ändra inte storyn beroende på vem du pratar med! För vet du vad? Sanningen kommer alltid fram på ett eller annat sätt!! Men de är något du lär få erfara själv en dag!

Där är en del som tynger mig just nu! Och mycket handlar om vad jag ska säga till min 6-åring som frågar mycket varför hon inte träffar två personer längre som har stått oss alla jävligt nära! Emilia är lätt och säga att vi träffar säkert dem snart för hon är inte så gammal än så att hon förstår men de är värre med Felicia och hon frågar mycket och sanningen bakom de hela är hon för liten för att få veta och sen behöva försöka förklara för henne varför hon blir drabbad för något som inte har med henne att göra! De går inte och de gör så ont i mitt hjärta bara när jag tänker på det men sen samtidigt så vill jag verkligen inte ljuga för min dotter. De är något jag aldrig vill göra!

Men hur ska jag hantera detta? Jag känner mig verkligen helt lost! De kan behandla mig hur de vill jag skiter i vilket för jag vet att jag inte har gjort något fel! Även att de ser de så!! Inte mitt problem och jag vet att de är inte min förlust men tyvärr så är de mina barns och de smärtar mig mer än vad ni kan ana! Men ert val och er förlust!

Nä nu är jag snart hemma!! Snarka satan för snart ringer klockan igen för de sista arbetspasset denna veckan!

Lots of lööööve // Nicen