Fick ett samtal från min storebror. Han sa att jimmy var på väg till akuten med ambulans och genast börja mitt hjärta slå snabbare, fick ont i magen och höll på att börja gråta. Han hade skadat axlen och kunde inte röra armen alls. När jag fick se honom när jag kom in på akuten höll jag på att bryta ihop. Min lillebror hade såna enorma smärtor och fast han hade fått skit mycket morfin och en massa annat så hade han fortfarande ont och de kunde inte ge honom mer. Jag fick panik medans vi väntade på läkaren. Kändes som timmar innan han kom. När han kom så såg de att axlen hade hoppat ur led och att de skulle dra tillbaka den i rätt läge och de ville att vi skulle lämna rummet men Jimmy protesterade direkt och sa att jag skulle stanna. Fy fan vad ont de gjorde i mig av att höra han skrika av sån smärta när de skulle ploppa tillbaka axlen, de var så att även jag började gråta. Och de ljudet, de ljudet spelas upp i mitt huvud om och om igen. De är något av de äkligaste ljuden jag har hört. Fy fan säger jag bara. Hoppas att ni slipper höra det. Sen bar de av till röntgen och sen tillbaka till akuten igen. Och jag blev så jävla glad när de berättade att där var inga fraktuer. Så jävla underbara nyheter. Så nu blir de sjukgymnast nästa vecka och han fick utskrivet värktabletter. Fy fan vad jag önskade att jag kunde hjälpa honom med smärtan. Fy fan vad hjälplös jag kände mig. Nu ligger han helt borta på soffan. Tror knappt att han vet om att han är hemma. Så nu får man försöka att sova lite. Eller om man kan sova? Har ju kommit över tröttheten nu!