Dessa dagar har varit de värst på väldigt länge. Fy fan jag vill verkligen aldrig att något sånt här ska hända igen! Men jag börjar ifrån början!

I onsdags (15/9) fick Emilia lite feber, tänkte inte så mycket på det eftersom hon är i den åldern där de börjar få tänder. Hon fick lite alvedon innan vi gick och lade oss!

På torsdagen (16/6) Hade hon fotfarande lite feber. Fick alvedon och den gick ner lite så vi valde att gå ut en stund, eftersom Felicia var ledig ifrån dagis idag. När vi kom hem vid ca 16 tiden så tog jag upp Emilia ifrån vagnen och hela ungen var skit varm. Tog tempen och hon hade 40,6 grader. Fick panik, i med alvedon och tog kalla handdukar och lade över hennes huvud. Jimmy fick kolla henne och jag ringde till sjukvårdupplysningen. De sa till mig att ringa VC för att få en tid till att kolla upp henne. Febern oroade inte henne men eftersom hon inte ville äta så ville hon att vi kollade upp de direkt. Ringde VC och berättade som de var! De började först med att de inte hade någon tid eftersom klockan var närmre 5. Jag fick böna och be och till slut kunde de pressa in mig. SÅ de var på med kläderna och bort till VC. Där vissade de sig att hennes sänka låg på 79 och läkaren kunde inte hitta något fel på henne så han skickade oss med remiss till barnakuten.

Väl inne på barnakuten fick vi komma in på ett rum ganska snabbt och Emilia skulle lämna ett urinprov. Verklígen inte lätt när ett barn inte vill äta eller dricka men nu verkade som om hon fattade att hon var tvungen att dricka och tömde flaskan. Duktiga tösen! När läkaren väl hade undersökt hennes så sa de att vi skulle bli inlagda. Och hon skulle få en kanyl när vi kom in på rummet för att kunna ge henne antibiotika. Vi kom in på rummet ca 21. Mamma åkte hem och larsson kom tillbaka efter att ha varit hemma och hämtat saker till oss.

ca 23 kom de in och satte på bedövningsplåster på Emilia och sen skulle de dröja ca 1 timme innan de kunde sätta kanylen. Men när allt var färdigt och Emilia äntligen fick lägga sig för att sova så var klocka 01.45 Emilia var helt slut och sov men jag kunde inte sova. Bara lade och tittade på henne och höll hennes hand hela natten.

På morgonen kom läkaren. De pratade mest om vad som kommer att ske efter vi har blivit utskrivna men de var som jag sa till henne att de kan vi ju ta när vi får åka hem. Just nu vill jag veta vad de är som är fel och hur hon kan bli frisk. De undersökte och sa att de återkommer senare. De sa även att vi skulle kunna åka hem imellan Emilias antibiotika tider. Men när man sen pratade med sköterskan så var de en helat annan sak och så fortsatte det hela dagen. Sen när kvällspersonalen började så fick vi äntligen lite svar. Vi fick åka hem i ca 4 timmar så att jag fick hämta lite kläder och sånt! Skönt att få komma hem!

Sen var vi tillbaka på kvällen igen! Emilia sov knappt något på hela natten och hon verkade som hon hade ont någonstans. Försökte prata med sköterskan om det och de sa att de var nog ingen fara.

På morgonen när sköterskan skulle ge Emilia antibiotikan tyckte hon att de var konstigt att hon skrek så mycket när hon bara sprutade in koksaltslösning. Så hon tog bort bandaget och kollade och de så verkligen inte bra ut plus att nålen hade böjt sig. Och de kunde ha med att göra att hon har skrikit hela natten. Visste ju att där var något som inte stämde. På med ny bedövningskräm och vänta.

Sedan kom läkaren och hon sa inte så mycket. Bara att de skulle ta fler prover och kolla upp de andra provsvaren och har hennes värden sjunkit så fick vi åka hem. Någon timme senare kommer de in med den pencillinen som hon ska få även hemma. Och sa att de dröjer en liten stund till innan vi kan få något svar.  Började bli ganska sur eftersom där fanns ingen som kunde ge mig några svar.

Vid 4 tiden kom äntlligen läkaren igen. Tog BARA 8 timmar nästan. Då berättade hon att de var urinvägsinfektion eller njurbäcksinflamation. Och att hon skulle gå på pencillin tills på lördag nästa vecka. Och vi fick åka hem!

Så nu ska hon gå pencillin tills på lördag, sen ska vi ta ett urinprov och lämna in till husie VC, sen följer ett ultraljud på njurarna för att kolla så att de inte har tagit någon skada och sen en annan undersökning så att njurarna fungerar som de ska. Nu får vi bara hoppas på att hon inte får någon feber, för får hon de så måste vi åka in till barnakuten direkt.

Men Emilia blev genast mycket gladare när vi kom hem och speciellt när hon insåg att hon skulle få sova i sin egnn säng :)

Dessa dagarna har tagit enormt mycket på mig. Fy fan va detta har varit hemskt! Min lilla tös